Paris, Wien och Milano brukar dyka upp i varje samtal om opera. Men runt om i världen finns städer som erbjuder musikupplevelser av absolut världsklass – utan att dränkas i turistströmmar eller prisnivåer som kräver en andra inteckning. Här är operastäderna som faktiskt förtjänar mer uppmärksamhet.
Tbilisi – operastad sedan 1851
Georgiens huvudstad har en operatradition som går tillbaka till 1800-talet. Tbilisis operahus, officiellt känt som Zakaria Paliashvilis statliga opera och balett, öppnade 1851 och är ett av de äldsta i Kaukasien. Repertoaren rymmer allt från Verdi till georgiska kompositörer som Zakaria Paliashvili, vars opera Daisi är närmast helig i landet.
Det som gör Tbilisi extra intressant är prisnivån och atmosphären. En orkesterplats kan kosta motsvarande 50–100 kronor, och publiken är en blandning av lokalbor som verkligen bryr sig om vad som händer på scenen och nyfikna besökare. Operahuset i sig är vackert, med rik nyklassicistisk interiör, och ligger mitt i den gamla stadsdelen.
Riga – operans bästa hemlis i Östersjöregionen
Lettlands nationalopera är kanske Nordeuropas bäst bevarade hemlighet. Huset, byggt 1863 och renoverat grundligt på 1990-talet, håller en konstant hög artistisk nivå. Dirigenter och solister från Riga har under de senaste decennierna gjort karriär på världens ledande scener, men i Riga kan man höra dem för en bråkdel av priset i Berlin eller London.
Säsongen sträcker sig från september till juni och innehåller en bred repertoar: klassisk opera, operett och balett. Biljetter kostar vanligtvis mellan 10 och 50 euro beroende på placering och föreställning – och det är inte ovanligt att man sitter intill lettiska operafamiljer som besöker huset flera gånger per säsong.
Buenos Aires och Teatro Colón
Teatro Colón är ett av världens tio mest ansedda operahus, vilket de flesta inte vet förrän de faktiskt besökt det. Buenos Aires har en operakultur som kan mäta sig med vad som helst Europa har att erbjuda – kanske för att Argentina länge lockade europeiska musiker och kompositörer som sökte nya möjligheter.
Huset invigdes 1908 och rymmer drygt 2 500 åskådare, med akustik som regelbundet hyllas av internationella solister. Enrico Caruso uppträdde här. Maria Callas sjöng här. Idag är det fortfarande en aktiv operascen med gedigen säsong och priser som – för europeiska förhållanden – känns rimliga.
Poznan i Polen – en operastad utan pose
Polska städer som Warszawa och Krakow är mer kända, men Poznan har faktiskt ett av Polens äldsta operahus, grundat 1919. Teatr Wielki i Poznan är en seriös institution med en repertoar som spänner brett, från barock till samtida operor. Det som utmärker Poznan är att man här hittar en ärlig operakultur utan det showiga som ibland präglar stora kapitalstäder.
Polen har lång tradition av välutbildade musiker och sångare, och Poznan är ett bra exempel på hur det syns i praktiken. Biljetter är prisvärda och huset brukar spela för nästintill fullsatta salonger – lokalbefolkningens engagemang är påtagligt.
Valencia – opera med medelhavskänsla
Spanien förknippas sällan med opera på samma sätt som Italien, men Valencia bär på en lång musiktradition och har sedan 2005 ett av Europas mest spektakulära operahus: Palau de les Arts Reina Sofía, ritat av Santiago Calatrava. Byggnaden är ett arkitektoniskt mästerverk och innehåller fyra separata konsertlokaler.
Valenciansk opera sker med hög ambition. Säsongen inkluderar samproduktioner med ledande europeiska scener och det internationella pådraget är tydligt. Ändå är Valencia ingen turistmålsopera – publiken består till stor del av spanjorer som genuint följer verksamheten.
Varför det lönar sig att söka utanför de uppenbara städerna
De kanoniserade operastäderna – Wien, Milano, New York – är fantastiska. Men det finns goda skäl att utforska listan längre. Bättre biljettpriser, mer personliga upplevelser och en publik som inte i första hand är turister gör att operaupplevelsen ofta når djupare. Och musiken är densamma – det är bara dekorationerna som skiljer sig åt.
